Mitt år som utbytesstudent i Italien

Ciao a tutti!

Okej så jag kommer hem om 3 dagar, och jag kan inte fatta att tiden har gått så fort. Det känns som att det var bara någon månad sedan jag stod på flygplatsen i Stockholm och sa hejdå till min familj, sen inser man att det har gått ganska precis 10 månader. Jag tänkte nu göra en liten sammanfattning utav mitt år som utbytesstudent. Så hur har mina tio månader här varit? 

Det har självklart varit en utmaning som jag aldrig har stött på innan en utmaning som har prövat mig som person på många sätt och jag trodde nog aldrig att det skulle bli riktigt så tufft som det faktiskt har varit i vissa tillfällen. Det har varit ett år med många tårar men med den övervägande delen av skrattat och ibland så mycket att det har lett till tårar. Under mitt år har jag haft en fantastisk familj som har tagit in mig i deras familj och behandlat mig som deras dotter, jag har haft en underbar lillebror (som ibland har gått mig på nerverna, men det är väl det man har en lillebror till?), jag har haft två systrar som har inte bara har blivit som två systrar men också mina två bästa vänner. Med andra ord så har jag haft en fantastisk familj där det inte bara är de personerna som jag räknat upp som ingår utan även “i nonni” har varit underbara.

Jag har haft turen att träffa en massa vänner som jag verkligen kommer bra överens med, som är godhjärtade rakt igenom. Tre av dem kommer till och med till Sverige i Augusti så att jag får visa Sverige. Även om jag nu har hittat en massa bea vänner så var det inte helt lätt i början,  något som var väldigt tufft första månaden var att jag inte hade en kompis i skolan och skolan blev som ett riktigt helvete. Det var dessutom ingen som trodde på mig när jag sa att det faktiskt inte var någon som pratade med mig även om jag försökte. En månad gick jag i en klass där jag varje dag satt helt själv, där jag sex timmar om dagen sa ungefär fyra stycken “Ciao”. Efter en månad så lättade det iaf och jag förblev kvar i den klassen och det löste sig faktiskt även om jag även flera månader efter det fortfarande hade problem att bli medbjuden när man skulle ut på kvällarna osv. Nu är det som sagt bra och jag har många bra och fina kompisar.’

De bästa stunderna kommer när man minst anar det och de behöver inte ens vara något stort, det kan vara en kväll när jag är ute med kompisar eller äter en pizza med familjen. Det har varit många utav de stunderna och jag har älskat varje minut av dem.

En utav mina lärare sa till mig en gång, “det är så roligt att se vilken framgång du har gjort med din italienska, nu kan man ju se om du är glad, i början så såg man bara en blond tjej som inte förstod ett ord av vad man sa sitta längst fram och se hur ledsen ut som helst.” Han sa även att i början så trodde han att jag fem dagar i veckan ville döda honom ahah, det var ju inte alls lika bra att jag gav de intrycken..

Igår gav min värdfamilj mig och Grazia en överraskningsfest, där Grazia trodde alltså att denna festen bara var för mig men den var alltså för oss båda. Grazia säger till mig att hennes kompis har en födelsedag och att hon bjudit med mig för att de visste att jag snart skulle åka och ville säga hejdå, och det lät ju rimligt eftersom jag hade lärt känna några av hennes kompisar. Sen säger hon att vi ska ner till Modica bassa kl 17.30 för att gå runt lite, men jag måste alltså sätta på mig grejerna för kvällen när vi ska äta pizza för vi kommer inte åka hem och byta om. I Modica bassa sen så smutsar jag ner tröjan och säger asså jag måste åka hem och byta, Grazia ba ja men jag ringer och säger till mamma att hon får komma 10 min tidigare och så åker vi hem och byter tröja, detta säger hon 20.40 och vi ska vara där 21.00. När vi kommer hem för att “byta tröja” så ser vi att det står typ 10 bilar där och att det är värsta disco ljuset och musiken, min värdpappa kommer och ba är ni här? jag skulle ju ha en fest utan er (inside joke). Jag som ännu inte riktigt fattade blev helt ställd och ba “men jag måste ju byta tröja” haha. Väl när vi kommer fram så har personerna bildat en “tunnel” och alla håller i ett varsitt tomtebloss och vi måste alltså gå/springa igenom tunneln. Och personen som “håller i festen” (typ en komiker eller liknade som ska göra festen roligare) skriker välkomna GRAZIA E MATILDA! sen höll det på sådär hela kvällen och min familj hade gjort en jättevacker video till mig om mitt år och även en till Grazia. Det var en helt fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma.

Så tillbaka till att sumer mitt år. Jag vet dock inte hur jag ska summera ett år där det händer saker hela tiden, det är ett av de mest händelserika åren i mitt liv och det är under detta år som jag verkligen har växt upp, där jag har behövt tagit allt ansvar, det går inte att luta sig tillbaka på någon förutom dig själv. Så för att slut summera mitt år så kan jag bara säga att det har varit ett grymt bra år.

Grazie a tutti quanti che avete fatto il mio anno così bello.


Inte långt kvar nu

Hej igen folket! Nu är det inte långt kvar innan jag kommer hem.. De senaste veckorna så har jag haft mycket att göra då jag har varit i Rom med Kristina och sedan så kom Kristina hit, efter det så åkte jag till Palermo för att hälsa på min kompis Matilda från Finland och nu på fredag ska jag till Palermo igen för ett Intercultura camp (AFS). Jag ska även åka till Bari med min värdsyster Grazia den 17-24 juni. Just vet inte om alla vet det men min värdsyster som var i Brasilen har kommit hem, hon kom hem den 13 maj. Att hon kom hem tidigare än vad hon skulle beror helt enkelt på att hon fick chansen att ta del av en film, hon fick en lite roll där hon skulle säga några ord, men eftersom hon älskar film så ville hon komma hem tidigare så att hon kunde vara med och göra den här rollen. För mig var det jätteroligt att hon kom hem och vi har väldigt mycket gemensamt så vi har varit med varandra rätt mycket, eller ja iaf när jag inte har rest. 

Som sagt så börjar min resa nå sitt slut och jag har cirka 25 dagar kvar innan jag måste lämna allt och komma tillbaka, det är med blandade känslor även om jag är jätteglad att komma tillbaka och träffa alla igen, släkt vänner och familj så kommer jag sakna mitt liv här, men jag ska njuta av mina sista stunder och försöka att verkligen ta vara på dem. 

Jag ska försöka att lägga upp mer bilder ifrån mitt år här men har aldrig riktigt tid så det får kanske bli när jag kommer hem ist.. eller om jag lägger upp de på Facebook, för det tar mycket mindre tid..

Det var allt jag hade för denna gång, ha det bra vi ses snart puss och kram.

 
 
 

 
 
 
 
 
 
 

två månader sen ses vi Sverige

Så jag vet att det var ett tag sen. Jaja nu skriver jag ju i alla fall.
Jag kan ta och berätta för er att det är sommar här, runt 35 grader har det varit de senaste dagarna och idag är det nog till och med varmare. Att det blev sådär smällvarmt direkt gjorde att jag brände mig riktigt rejält på typ hela kroppen.. Kunde knappt sitta, stå eller ligga.. Det var lite problem den dagen kan jag informera er om. Under tre dagar var jag i Marina di Ragusa (strandhuset) och låg på stranden bada i havet (även om det var rätt kallt i havet) jag var tvungen som sagt för det var så varmt i luften. De här tre dagarna som jag var där så hade jag ju såklart lyckats glömma solkrämen hemma, så efter att ha solat min alldeles kritvita kropp dag nummer två så var den inte längre viyt utan skifftade mer i färgerna röd/skrikröd, dag nummer tre var det alltså bara att sitta med långkjol och långärmad tröja medans de andra solade och badade. Men lugn bara lugn nu är jag tillbaka under solens strålar! 
Idag blev det ingen skola för mig eftersom att lärarna strejkar, så det var ju skönt med lite ledighet mitt i veckan. Vet inte hur mycket mer jag kan skriva egentligen, men ni har ju missat rätt mycket :P
Juste jag har ju varit i Conegliano på utbyttesvecka! Det var jättekul även om det var way to much historia, asså jag höll på att somna, det var tur att jag träffade lite roliga utbytesstudenter iaf annars hade det ju inte gått liksom. Så det roligaste med den veckan var att träffa utbytesstudenterna och att få se Venezia som var helt underbart. Jag han även med lite shopping där i Conegliano och blev ett par Gucci solglasögon rikare men rätt så mycket pengar fattigare. Det var ett spontanköp helt enkelt som jag inte ångrar även om det sved till på banken. Jag har även hunnit få reda på att jag kanske ska va med i en film som cirkulerar här i Italien, vara statist alltså, enda problemet är att jag behöver se siciliansk ut och det fungerar inte riktigt med mitt blonda hår.. Aja hon som skickade in mina bilder till den ansvariga sa inte att jag var svenk utan hon sa att jag var italienare, så vi får väl se hur det slutar :P
nu måste jag gå, ses och hörs :*




Jag heter Matilda Odén och är en glad tjej född 1997. Den 5 september 2014 åker jag som utbytesstudent till Italien! Under ett år så kommer jag bo på Sicilien i Modica. Här på bloggen kommer jag skriva om allt som händer i mitt liv borta i Italien.

RSS 2.0