Matildasitalien.blogg.se

Det har varit en rätt så tuff månad, och en riktigt tuff kväll.

Jag vet att alla säger att december är en tuff månad, dem som säger det, dem ljuger inte. En rätt så smart person skrev ett brev till mig där hon förklarade att det kan bero på rätt många saker. Kanske är det för att man har varit här längre än bara en lång semester, eller kanske är det för att det närmar sig jul, det kan också bero på att man längtar hem, eller så beror det på att man börjat lära känna varandra tillräckligt bra för att börja våga öppna sig mer och verkligen visa sina känslor. Det kan också vara en mix utav alltihop. För mig har det varit en rätt så dålig månad där jag mest känt mig i vägen för min värdfamilj, jag har känt mig som ett problem som inte riktigt går att lösa. Idag var det väl då den så kallade bomben släpptes och allt bara bröt loss. Jag kan nu checka av gråta på restaurang från min lista. För er som undrar så är det inte den bästa känslan, speciellt inte när man är allergisk mot sina egna tårar och sväller upp som en blåsfisk i ansiktet så fort man gråter. För att sen sitta och äta med 17 andra personer i tre timmar till, hålla humöret uppe, le, skratta och prata. För att sedan äntligen komma hem och kunna gå upp på sitt rum och bara bryta ihop. 

Skolan har blivit bättre och visst så är mina klasskompisar jättesnälla, och jag har någon att prata med på rasterna, men jag har fortfarande ingen riktig vän. Tänk er såhär alla har sitt lilla gäng i skolan som man alltid hänger med, tänk er att alla i just ditt gäng är sjuka, ingen är där, du är själv. Det blir rast och du sätter dig med några andra, du är med och pratar, men du är aldrig riktigt inne i konversationen, för du är inte riktigt med i gänget, du bara sitter där lyssnar och observerar och slänger in nån kommentar då och då, för det är inte riktigt ditt ämne, eller du var inte med när det hände. Ungefär så känner jag varje dag. Jag kan sitta med lyssna och slänga in någon kommentar då och då, och ibland så får jag en fråga som man kan svara på, men jag vet aldrig om jag är medbjuden när vi pratar om vad “vi” ska göra i helgen, eller efter skolan på torsdag, det är svårt att veta och därför uppmanar jag alla som har en utbytesstudent i klassen, bjud med denne personen ut för det uppskattas verkligen. Var tydlig för det är mycket svårare att läsa någon från ett annat land med annan kultur.

Detta fick bli ett lite trist inlägg, men jag hoppas snart att min video har laddats upp så ska ni få ett litet gladare inlägg med bildspel.

Lovade förresten, Morfar och Monica erat brev har kommit! Ditt också Mormor! Paketet från Anna och Daniel har kommit fram, paket från Lotta, Peter och Johan har kommit och även Familjens! Så Tack så mycket allihopa! <3 Jag råkade bli lite sen med inköpen som vanligt och tydligen så är även posten försenad så mitt paket kanske inte ens hinner komma fram.. Aja det är väl tanken som räknas eller vad säger ni? :P <3