Stolt över mig själv
Det är inte ofta man säger att man är stolt över sig själv, det är inte heller ofta jag säger det. Idag däremot kan jag med säkerhet i rösten säga att jag är stolt över mig själv. Varför undrar ni då? Jo för att jag hade modet att åka till ett land där jag inte kände någon, där jag inte kunde språket, där jag flyttade in i en familj jag aldrig träffat och där jag två och en halv månad senare pratar språket mer eller mindre utan problem. TVÅ OCH EN HALV MÅNAD.
Jag kan knappt fatta det själv.j Jag kan inte heller fatta att tiden har gått så himla fort som det faktiskt gjort. Att det skulle gå såhär bra med språket hade jag aldrig förväntat mig då jag har fått höra att vid jul då borde du kunna fatta allt och sen efter det kan du börja prata. Så jag kan verkligen inte fatta att redan nu kan jag lyssna utan att tänka, utan att behöva översätta det fyra gånger i huvudet innan jag fattar och att inte behöva tänka ihop meningar innan jag pratar, utan att bara kunna hoppa in i ett samtal och säga vad jag tycker när jag vill, det mina vänner det är en frihet.
Jag säger dock inte att det har varit lätt, dem här månaderna har nog varit dem två tuffaste i mitt liv, dem första fem dagarna förstod jag inte ett ord, och då menar jag inte ett ord. I mina öron lät allt som arabiska eller kinesiska. En fråga jag har ställt mig själv hundratals gånger är "Faaan Matilda varför valde du det här? Kunde du inte vara som alla andra vanliga och bara stannat hemma, det hade varit så mycket lättare" Och ja visst det hade varit lättare att bara stannat hemma, där man har sitt liv, sin familj och sina vänner, men vad är det i jämförelse mot allt jag får vara med om här? Ingenting.
Språket har dock gått så himla fort och jag förstår nu i princip allting. Idag har jag vart och tittat på filmen Hunger Games och för er som inte vet det så dubbar man allt här så även den filmen var dubbad, och jag förstod allt, självklart fanns det ord som jag inte fatta, men jag märkte dem inte ens för jag förstod allt det andra, ett tag satt jag och sen kom jag på mig själv att jag inte ens tänkte på att det var på italienska utan det lät ju nästan som engelska eller svenska. Det är så konstigt att ibland så förstår jag precis vad någon säger men jag kan inte säga det igen för det är precis som att jag inte hörde vad dem sa men jag förstod det och kan säga det på svenska och engelska men att repetera det på italienska är omöjligt för i mina öron så lät det som att dem sa det på svenska eller engelska. Konstigt men sant.
Nu ska jag runda av det här inlägget och gå och sova, men för er som undrar så rekommenderar jag verkligen att ni går och ser Hunger Games! Puss och godnatt Sverige
