Och därmed så har jag gett upp.

Det har snart gått ett år sedan jag vred knät och jag tror inte att det någonsin kommer att bli bra, det är nästan så att jag önskar att det hade varit korsbandet som var av för då hade jag kunnat kommit tillbaka, nu tror jag inte ens att det är möjligt. Det finns inget som hjälper. Jag har provat allt, och då menar jag verkligen allt. Allt som allt så har jag nog besökt minst 10 doktorer som har undersökt mitt knä, jag har provat fyra olika sorters typer av sjukgymnastik, jag har opererat knät, jag får sprutor två gånger i veckan, jag äter mediciner, jag går iväg och simmar och jag har ett knäskydd varje dag som jag endast tar av när jag sover, ändå så blir det inte bättre. Jag kan inte ens sitta i skolan en heldag utan att hela knät värker, jag kan inte stå för länge och att gå känns ibland som rena helvetet, att spriga finns det inte ens en tanke på.
För typ sådär tre veckor sedan så började det kännas bättre det verkade som att alla sprutor som jag får (cirka 15-20 varje gång) i kombination med medicinerna äntligen började visa en effekt. Jag var så glad för det gjorde inte längre lika ont att gå, men så tar jag ett snekliv ner för trottoarkanten och vi är tillbaka på noll, nej vi är nog till och med nere på minus för det har bara blivit värre. Jag har nu en konstant smärta som aldrig försvinner, det gör ont hela tiden till och med när jag ligger i sängen för att sova. Så därför har jag gett upp och nu tror jag att det aldrig mer kommer bli varken en fotbolls eller bandymatch för mig. Jag är så otroligt ledsen, arg och besviken. Ni som känner mig vet att jag inte är den som ger upp men nu har jag gett upp, det finns inget som kan göra detta helvete bättre. 
Det här är positiva veckan.. Aja hoppas att ni i Sverige har det bra. Pussar och kramar från mig.
Detta är ena sidan av mitt knä, efter en omgång av sprutor. Det här räknas som lite men eftersom dem andra bilderna inte vill laddas upp så får väl detta duga.

Kommentarer
Postat av: Mamma

Mirakelmannen, ska få en chans när du kommer hem, eller hur? Tycker så synd om dig Matilda, detta påverkar så klart hela dig att inte kunna vara aktiv som du brukar!

2015-01-29 @ 06:40:49
Postat av: Mormor

Stackars dig! men ge inte upp!
jag vet hur jävligt det är gick
med värk i foten dag som natt i
2½ år, sedan vrickade jag till foten
då var det något som lossnade,du
får vricka åt andra hållet det kanske
hjälper ha ha ha. låter elakt men sköt
om dig och ha det så bra det går.

2015-02-03 @ 16:43:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0