Mitt år som utbytesstudent i Italien

Ciao a tutti!

Okej så jag kommer hem om 3 dagar, och jag kan inte fatta att tiden har gått så fort. Det känns som att det var bara någon månad sedan jag stod på flygplatsen i Stockholm och sa hejdå till min familj, sen inser man att det har gått ganska precis 10 månader. Jag tänkte nu göra en liten sammanfattning utav mitt år som utbytesstudent. Så hur har mina tio månader här varit? 

Det har självklart varit en utmaning som jag aldrig har stött på innan en utmaning som har prövat mig som person på många sätt och jag trodde nog aldrig att det skulle bli riktigt så tufft som det faktiskt har varit i vissa tillfällen. Det har varit ett år med många tårar men med den övervägande delen av skrattat och ibland så mycket att det har lett till tårar. Under mitt år har jag haft en fantastisk familj som har tagit in mig i deras familj och behandlat mig som deras dotter, jag har haft en underbar lillebror (som ibland har gått mig på nerverna, men det är väl det man har en lillebror till?), jag har haft två systrar som har inte bara har blivit som två systrar men också mina två bästa vänner. Med andra ord så har jag haft en fantastisk familj där det inte bara är de personerna som jag räknat upp som ingår utan även “i nonni” har varit underbara.

Jag har haft turen att träffa en massa vänner som jag verkligen kommer bra överens med, som är godhjärtade rakt igenom. Tre av dem kommer till och med till Sverige i Augusti så att jag får visa Sverige. Även om jag nu har hittat en massa bea vänner så var det inte helt lätt i början,  något som var väldigt tufft första månaden var att jag inte hade en kompis i skolan och skolan blev som ett riktigt helvete. Det var dessutom ingen som trodde på mig när jag sa att det faktiskt inte var någon som pratade med mig även om jag försökte. En månad gick jag i en klass där jag varje dag satt helt själv, där jag sex timmar om dagen sa ungefär fyra stycken “Ciao”. Efter en månad så lättade det iaf och jag förblev kvar i den klassen och det löste sig faktiskt även om jag även flera månader efter det fortfarande hade problem att bli medbjuden när man skulle ut på kvällarna osv. Nu är det som sagt bra och jag har många bra och fina kompisar.’

De bästa stunderna kommer när man minst anar det och de behöver inte ens vara något stort, det kan vara en kväll när jag är ute med kompisar eller äter en pizza med familjen. Det har varit många utav de stunderna och jag har älskat varje minut av dem.

En utav mina lärare sa till mig en gång, “det är så roligt att se vilken framgång du har gjort med din italienska, nu kan man ju se om du är glad, i början så såg man bara en blond tjej som inte förstod ett ord av vad man sa sitta längst fram och se hur ledsen ut som helst.” Han sa även att i början så trodde han att jag fem dagar i veckan ville döda honom ahah, det var ju inte alls lika bra att jag gav de intrycken..

Igår gav min värdfamilj mig och Grazia en överraskningsfest, där Grazia trodde alltså att denna festen bara var för mig men den var alltså för oss båda. Grazia säger till mig att hennes kompis har en födelsedag och att hon bjudit med mig för att de visste att jag snart skulle åka och ville säga hejdå, och det lät ju rimligt eftersom jag hade lärt känna några av hennes kompisar. Sen säger hon att vi ska ner till Modica bassa kl 17.30 för att gå runt lite, men jag måste alltså sätta på mig grejerna för kvällen när vi ska äta pizza för vi kommer inte åka hem och byta om. I Modica bassa sen så smutsar jag ner tröjan och säger asså jag måste åka hem och byta, Grazia ba ja men jag ringer och säger till mamma att hon får komma 10 min tidigare och så åker vi hem och byter tröja, detta säger hon 20.40 och vi ska vara där 21.00. När vi kommer hem för att “byta tröja” så ser vi att det står typ 10 bilar där och att det är värsta disco ljuset och musiken, min värdpappa kommer och ba är ni här? jag skulle ju ha en fest utan er (inside joke). Jag som ännu inte riktigt fattade blev helt ställd och ba “men jag måste ju byta tröja” haha. Väl när vi kommer fram så har personerna bildat en “tunnel” och alla håller i ett varsitt tomtebloss och vi måste alltså gå/springa igenom tunneln. Och personen som “håller i festen” (typ en komiker eller liknade som ska göra festen roligare) skriker välkomna GRAZIA E MATILDA! sen höll det på sådär hela kvällen och min familj hade gjort en jättevacker video till mig om mitt år och även en till Grazia. Det var en helt fantastisk kväll som jag aldrig kommer glömma.

Så tillbaka till att sumer mitt år. Jag vet dock inte hur jag ska summera ett år där det händer saker hela tiden, det är ett av de mest händelserika åren i mitt liv och det är under detta år som jag verkligen har växt upp, där jag har behövt tagit allt ansvar, det går inte att luta sig tillbaka på någon förutom dig själv. Så för att slut summera mitt år så kan jag bara säga att det har varit ett grymt bra år.

Grazie a tutti quanti che avete fatto il mio anno così bello.





Jag heter Matilda Odén och är en glad tjej född 1997. Den 5 september 2014 åker jag som utbytesstudent till Italien! Under ett år så kommer jag bo på Sicilien i Modica. Här på bloggen kommer jag skriva om allt som händer i mitt liv borta i Italien.

RSS 2.0