Det har varit en helvetesvecka.

Som ni ser i rubriken så har denna vecka inte varit den bästa veckan. Att vara utbytesstudent det är inte en dans på rosor det visste jag redan innan jag åkte iväg, men att det skulle vara så här tufft det hade jag aldrig kunnat fatta. Det finns nog inte många där hemma i Sverige som verkligen förstår hur det är, man måste ha upplevt det själv. Att åka till ett land där man inte kan språket det förstår väl alla att det kommer bli tufft, men ingen fattar hur tufft det verkligen är. Jag trodde att jag hade det som tuffast dem fem första dagarna, dem dagarna då jag inte ens förstod om det var morgon, middag eller kväll. Jag hade fel, dem var ingenting emot vad jag har upplevt denna vecka. Det är ett helvete att gå till skolan varje dag, jag vill inte. Att jag inte vill beror inte på att skolan är tråkig eller liknande, utan det beror på att jag vet att jag ska sitta i 6 timmar utan att förstå. Under dem här sex timmarna så har vi 10 minuters rast där man får äta något litet som en mack eller liknande. Den här rasten är den värsta på hela dagen, för jag har aldrig någon att prata med, jag vet inte varför men det är liksom ingen som tar initiativet och pratar med mig så jag sitter oftast själv kvar vid bänken och hoppas att dem där 10 minuterna ska var över så fort som möjligt. Det finns ett få antal gånger då jag följt med någon ut i korridoren, men jag känner mig mest i vägen, som att dem inte kan prata om vad dem vill och hur dem vill. När jag är med så måste man prata långsamt annars förstår jag inte och jag vet inte om det är det som gör att ingen pratar med mig. Jag skulle ju kunna ta initiativet själv, men det är inte så lätt när man ännu inte pratar språket. Det var en dag då jag bestämde mig för att följa med några ut i korridoren men det blev mest pinsamt eftersom att ingen sa något till mig utan gick bara och prata med varandra och de pratade tillräckligt snabbt för att jag bara skulle hänga med på något ord här och där. Så rasten suger rätt så mycket.
 
Sen så har vi lektionerna, dem är inte heller så roliga. I skolan hemma i Sverige så har jag pluggat Engelska, Franska och Matte, det är dem ända ämnena som jag har studerat innan utav de ämnena som jag har i skolan här. Matten som vi pluggar har jag aldrig gjort eller ens hört talas om och det blir inte bättre när jag inte förstår genomgången. I franskan ligger jag jättemycket efter, jag var inte direkt bra i franska hemma i Sverige men här suger jag på det. Inte nog med att jag är mycket sämre än alla redan från start så pluggar vi det ju såklart på italienska. Jag studerar även Spanska och jag blandar väldigt ofta ihop italienska, franska och spanska och i vissa stunder vet jag inte vilket språk jag pratar. Engelskan det ända ämnet där jag faktiskt förstår allt, ett ämne där jag är bäst i klassen. Engelska är det ända ämne som jag faktiskt gillar. 
 
Alla lärare är lite taskiga även om dem kanske inte tänker på det så pekar dem ut mig inför hela klassen och jag tycker att det är jättejobbigt. Min fysiklärare till exempel frågade mig om jag kom ihåg Newton's tre lagar, det läste jag för över två år sedan så nej det kommer jag inte ihåg, då sa hon bara ut över hela klassen "Eftersom Matilda här inte kan Newton's tre lagar så ska vi alla repetera dem" Jag vet att vi kanske skulle repeterat dem ändå och att klassen förmodligen förstod det, men det känns ändå inge bra när man redan känner sig rätt utpekad där man sitter längst fram. Det ända som är bra med fysiken är att vi studerar den på engelska!!
Min spanska lärare har sagt att jag inte klarar av spanskan och har därför gett mig en enklare bok och fine mina klasskompisar har läst spanska i 7 år, nej jag är inte på deras nivå, men om du ger mig en annan bok så får du faktiskt säga vad jag ska göra och inte bara vad de andra ska göra. Idag satt jag en hel lektion med en bok framför mig som jag inte visste vad jag skulle göra med eftersom att de flesta uppgifterna i den så behöver man lyssna på en skiva och dem andra är förklarade på en italienska som jag inte förstår.
 
Idrotten, den skulle ju kunna vara bra om det inte vore så att 1. mitt knä är paj. 2. min idrotts lärare pratar sicilienska och inte italienska. Det betyder att jag inte fattar ett ord av vad han säger om han inte av någon anledning skulle säga "Nu går vi" eller "du är dum i huvudet". Än så länge så har han inte nämnt dessa ord..
 
Undervisningen i Italien skiljer sig ganska mycket emot hur vi gör i Sverige. I Sverige så pratar läraren en kort stund och eleverna får en uppgift som dem antingen ska lösa eller skriva en uppsats om. I Italien så pratar läraren hela lektionen och eleverna lyssnar och antecknar, det här gör att det är mycket svårt för mig att hänga med, eftersom att allt går väldigt snabbt. Jag hinner inte lyssna och anteckna samtidigt och ofta tar det flera minuter för mig att komma på hur dem stavar då har jag redan glömt bort vad det var jag skulle skriva. Ibland så förstår jag inte ens när dem skriver ner något på tavlan för inte nog med att vi pratar skiljda språk så ser våra bokstäver lite annorlunda ut i skriften så mycket utav det jag har skrivit av är nog felstavat pga kan ej läsa deras handstil.

Så skolan suger rätt så mycket. Ibland när jag sitter i skolan vill jag bara gråta men det går ju inte. Så jag ler och hoppas att dagen är över så snart som möjligt. Det är tur att jag har Ólöf, utan henne så skulle jag inte klara av detta, hon är den ända som verkligen förstår vad jag går igenom just nu. Min värdfamilj är också världsbäst och utan dem skulle jag inte heller klara detta. Även om detta blogginlägg verkar jättehemskt så mår jag relativt bra, men jag saknar definitivt svenskskola, och någon att prata med på rasterna. Jag saknar att förstå allt som sägs. Jag saknar att kunna säga det jag vill säga utan att det är en språkbarriär som stoppar mig. Jag saknar Sverige.
 
Hejdå älskade Sverige.

Första dagen i skolan kunde varit bättre

Okej så jag idag började jag skolan och man hade ju kunnat hoppats på en bättre start. Jag och min värdmamma var i skolan förra veckan för att se vilket klassrum jag skulle ha och så att jag skulle hitta rätt idag när jag började. När jag kom till skolan idag så visste jag exakt vart jag skulle, men ingen var i klassrummet och jag ville inte gå in och sätta mig själv så jag stod i korridoren och såg antagligen ut som en vilsen hund (är det så uttrycket är? Jag har glömt??). Efter ett tag så började iaf klassrummet fyllas på och även jag gick in, blev jättetrevligt bemött och kunde svara på de flesta frågorna, och tro mig det är många.. Efter det ringde klockan och alla satte sig, läraren kom in och först fattade jag ingenting tills jag insåg att hon pratade franska... Franska första lektionen och här har jag pluggat italienska som bara den och så pratar hon franska... Not okay... Iaf så förstod jag väl lite även om det är jättesvårt att byta från italienska till franska. Efter ett tag började hon ta närvaro och läste upp namn och såklart var inte mitt namn med, så jag fick gå upp och skriva mitt namn på tavlan medans alla tittade.
Efter ungefär halva lektionen så började jag fatta att detta inte var helt rätt, jag var inte i rätt klass. Jag ville ju dock inte avbryta lektionen så efter när läraren lämnat rummet frågade jag tjejen bredvid mig "är det här Liceo linguistico 4B?" Hon svarade "nej, det här är liceo linguistico 3A" Jag hade alltså hamnat helt fel, men alla var jättesnälla och de visade mig till rätt klassrum. Jag knackade på och läraren sa direkt, "Ahhh, Matilda!" Så jag var alltså den enda ungen som kommit 1h sent till lektionen... Eller så var det för att jag var blond?? :P Jag fick gå till rektorn och förklara varför jag var sen och hon var väldigt förstående, och visade mig bara tillbaka till klassrummet igen. Jag fick alltså bara vackert gå in i rätt klassrum igen medans alla stirrade på mig och småskrattade... Inte en rolig känsla. Jag satt i den klassen och jag har ännu inte listat ut vad det var för klass, men rätt var jag iaf!

Efter allt det här var det dags för spanska, jag har alltså aldrig läst spanska och det gjorde min lärare klart för hela klassen.. Hon kom in och hälsade på alla och sen tittade hon på mig och frågade om jag läst spanska förut och jag svarade nej, det har jag inte. "ZERO?! INGEN SPANSKA ALLS??!" skrek hon ut över hela klassen och jag satt där och ville bara sjunka genom jorden. Det ska tilläggas att min klass har studerat spanska i typ 6-7 år... Dem är bra! Efter det började iaf lektionen och läraren växlade mellan italienska och spanska hipp som happ och jag hängde inte med alls eftersom att hon pratade så fort och hela tiden bytte språk. Sedan säger hon okej nu är det dags för fraser! hon säger 7 fraser på italienska som vi ska översätta till spanska, och jag vill säga er att det inte är lätt att översätta något när man inte hänger med på vad man ska översätta. Hela lektionen satt jag med huvudvärk och var trött som bara den och det var väldigt nära att jag somna, men det gjorde jag som tur var inte.. Det hade väl varit pricken över i:et om jag gjort det också!
 
Efter det hade vi Storia d'arte alltså bild historia, men det var ingen riktig lektion direkt, hela klassen satt och prata om lite vad det vill och läraren frågade bara hela tiden hur långt det var kvar av lektionen.. Det är jobbigt när så många pratar samtidigt för du måste hela tiden koncentrera dig på vad en säger och man missar jättemycket.
 
Ja men förutom allt det här så var det väl bra? Jag pratade med några som var jättesnälla och hon som satt bredvid mig, tror hon heter Kristina, hon var jättesnäll och hjälpte mig jättemycket genom att förklara saker jag inte hann med att förstå.
Så det var min första dag i skolan, vi får hoppas att den är bättre imorgon!
Ciao, a dopo!
 
Såhär glad var jag innan skolan, var inte lika glad efter..

Italienarna tycker jag äter lite

Ciao allihopa!!
Okej som ni ser i rubriken så tycker alltså italienarna att jag äter lite?! Vad då lite?? Jag äter ju för fem personer!! Alltså ni som läser min blogg har ju läst om hur mycket jag äter, alltså det är sjuka mängder, och sen så säger dem att jag äter lite, jag äter alltså 3-4 gånger så mycket här än som jag gjorde i Sverige... Ja ni fattar jag äter mycket..
 
I alla fall så har jag gjort ricotta igen, den här gången var även Òlöf och Giulia med. Jag förstod bättre den här gången vad som hände eftersom att jag förstod språket, jag fick reda på att det jag trodde hette "Thumba" heter "Tuma", och bara det är väl ett tecken på att jag förstår språket mycket bättre? Nu kan jag även förklara hur man gör det. Okej jag kan förklara efter att tuman är borta för innan det var jag och badade.. Mjölken som inte har blivit till tuma kokar man upp till 80 grader och vid 80 grader så har ricotta osten stigit till ytan och man tar en slev och häller upp det i små glas. Ja det var väl en ganska kort förklaring på hur man gör ricotta ost. 
 
Egentligen har det inte hänt så mycket dem senaste dagarna, men det är rätt skönt det också med tanke på att min första vecka var helt full med grejer. Idag börjar italienska lektionerna vilket är skönt med tanke på att skolan börjar på tisdag. Jag tror jag kommer ha 1-2 italienska lektioner i veckan, lektionerna kommer att vara efter skolan och är ca 1-2 h långa. 
Min lillebror är som Kristian i PH, jag menar alltså att han attackerar mig med pussar hela tiden. Vi kan sitta i bilen och helt plötsligt så pussar Michele sönder min axel, kind eller arm. Han kan göra detta eftersom att här i Italien så använder man inte bilbälte om man inte sitter fram, där man använder det endast för att det skulle plinga hela tiden om man inte gjorde det, så kan Michele sitta och pussa min axel en sådär 50 gånger under en bilresa på 5 min.. :P eller när vi går så kan han helt plötsligt köra en puss attack på min arm, Ja ni fattar det är Michele aka Kristian...
 
Okej så italienska lektionen idag då, det var kul att äntligen få börja med den! Även om det idag inte var så svåra saker utan man skulle presentera sig själ sin familj osv, det ända som var lite klurigt det var väl att vi började med verb, essere och avere. Det är svårt eftersom att dem helatiden ändras det finns ju inte någongång då det faktisk ät lika??? Åhhhh den Italienska grammatiken är så svår! 
Jag är i alla fall glad för det är nu så många som har sagt att jag pratar bra italienska vilket är jättekul att höra! Utav oss tre utbytesstudenter som går på italienska lektionerna så pratar jag bäst italienska, men det är även jag som har gjort flest timmar och levlar på Rosetta Stone Corse, det förklarar verkligen hur mycket det ger att göra om man gör kursen!!
Nu ska jag gå och sova men här kommer lite bilder :)
Det här är mini köttbullar (polpette) fast detta är till en siciliensk maträtt och då kallas det paline di carne
Här är den silienska maträtten som var supergod "buonissima" Paline di carne in brodo. På silienska Paddunedda
Detta är pizzabotten med nutella och om ni inte smakat detta så gör det!! BUONISSIMA
Det här är Arancini, jag trodde inte allas att detta skulle vara gott eftersom att det är friterat ris och inuti är det köttfärs, ärtor, mozzarella och ett kokt ägg. Låter så disgusting men det är såååååå gott!!! När jag kommer hem till Sverige igen ska jag visa er hur gott detta är!
här är en Arancino där den står upp.
 
Okej tallriken med Paline di carne in brodo, till lunch åt jag två sådan tallrikar med lika mycket båda gångerna nästan mer andra gången och sedan efter det ville dem att jag skulle äta kött med potatis och efter det frukt... BASTA.. Mitt bästa ord här det betyder "nej nu är det stopp". Jag åt alltså bara två tallrikar med "Paddunedda" och sedan frukt, jag skippade köttet.
Till kvällsmat åt jag 1,5 arancini (man blir mätt på 1) sedan åt jag kött med potatis, frukt och glass... Och juste jag åt nån pepperoni grej också!
 
Okej nu ska jag sova, natti natti
 
 
 

RSS 2.0